Karoline

Tänk att man lyckades släpa sig hit igen. Otroligt. jag är helt genomkall. Cyklade från busstorget och hem aldelles nyssens, minus 8 grader var det och jag mitt arma arsel (vet är det så man brukar säga, arma arsel? aja.) har varit iklädd endast strumbyxor om benen och tunn-tunna skor som är inköpta i spanien. Så ja, jag frös! Men trotsig som jag är så försökte jag spela sådär överlägsen när ja fick kommenaterna "men jösses, lilla hjärtat! fryser inte du?! O herregud, här, ta mina mjukbyxor jag haft på mig. Dom är så uppvärmda nu." av mamma och hennes väninna. Apropå väninnan, så är jag så otroligt irriterad på denna varelse! Det blir bara värre o värre för varje gång jag möter henne. Hon är så jädrans på att jag blir helt trött. Kallade mig för gumman typ andra gången vi sågs. Aa, ni lär ju fatta va ja menar.. Jag tål inte såna människor.

Jag har inte ätit nått på snart 8 timmar och jag är varken hungrig eller sugen. Haft den här perioden nu rätt länge och det känns lite skumt faktiskt. Okej, om jag hade vart såhär sista veckorna i skolan för att allt var så sjukt stressigt då men då var jag mig själv (d.v.s. åt som en häst). Men de verkar som att "symptomerna" av stress kommer inte under tiden man är stressad utan när stressen lagt sig.. Vilket i och för sig är rätt logiskt  nu när jag tänker på det. Under kroppen är stressad så hinner den ju inte "släppa fram" något annat, nej inte ens symptomerna av att man är stressad. Snacka om att man är stressad då.

Kände att detta blev lite flummigt skrivet men de skiter jag i för jag tyckte att jag kom fram till något dära. Nu ska jag äta mat. Hehe.-