Formeliformas

Tänk att det är så lätt att få en helg uppbokad på en gång. Tiderna har verkligen förändrats. Under kunskapsskoletiden så hade man kanske en helg i månaden som man hade planerat i förväg annars hade man aldrig något planerat och jag kommer ihåg hur jag ibland fick små ångestattacker av att jag inte gjorde någonting och hur jag kände mig så osocial att jag mådde dåligt. Men som sagt så har tiderna förändrats rejält på den fronten efter gymnasiet. Det var nog tack vare att jag började teknik. Ibland har jag funderat på hur jävla annorlunda mitt liv hade sett ut om jag gått kvar på samhäll. Hela jag hade vart helt annorlunda. Mycket mer ensam skulle jag tro och att t.ex. gå ut ensam med folk man precis lärt känna eller bestämma träff med en från internet hade nog inte ens vart tänkbart. Nej jag är glad att jag har blivit som jag är, så otroligt mycket mer utåtriktad.

Idag när jag har en oplanerad fredagkväll så har jag det med flit för att typ unna sig själv det. Förut var jag nästan alltid själv på fredagkvällar. Men idag finns alltid en möjlighet till att inte vara själv och jag ska nog skatta mig lycklig för att jag har den möjligheten. Skulle jag vilja så skulle jag kunna ut och träffa någon och hitta på något varenda helg. Men den lilla ensamvargen lever fortfarande kvar lite i mig och det är inget jag stör mig på. Jag trivs ensam också. Det är så himla skönt. Bara så himla skönt.

I alla fall så den här helgen är som sagt uppbokad redan. Det blev den nog redan innan helgen som var. Jag ska på en fest och sen träffa Tessan. Ibland tycker jag att det är jobbigt att det aldrig kommer någon helg då man inte har något planerat. Och misstolka mig inte nu att jag tycker att det ska bli jobbigt att gå på fest och träffa Tessan i helgen för det är verkligen två saker som jag vill göra. Men i överlag så kan det bli jobbigt med för många uppbokade helger.

Ja nu har jag suttit här tyst vid datorn i ca 5 minuter för att komma på nån bra slutkläm på det här inlägget men icke. Idag får ni ingen slutkläm. Klämkläm


Mer än bara musikglädje

Tänk att man blir så gladgladglad. Glaaaaaaad. GLAD! Ja. Glad blir man. Höhö, snacka om flum. Men iaf, idag bestämdes det att Laakso kommer till Peace and Love och det är ju helt jävla otroligt. Med tanke på att Markus Krunegård precis satsat järnet på solokarriär så trodde man ju att chansen var minimal för en Laakso-turné. Men icke! Ok, ingen turné dock, men iaf till p&l ska dom och det känns så otroligt bra i exakt hela kroppen. Jag blir liksom inte glad: "Ja, vad kul att laakso kommer. Mina idoler!" Utan man blir liksom lycklig. Så otroligt megalycklig, liksom psykiskt. Och när jag tänker på attjag kommer få stå och se dom live och höra deras unika låtar och bara sjunga med i en festvalkänsla så snörps det åt i magen och jag bara ler liksom.

Detta var det abolut bästa som skulle kunna hända på artistfronten. Laakso är en sån otroligt unik grupp, deras musik är verkligen en klass för sig. nu låter det som att dom spelar väärsta specmusiken. Konstig på så sätt är den ju inte men den är fantastiskt jävla bra och texterna är så sköna. Sköna är en klockren beskrivning. Inte så krystat och överdrivet liksom.


Saknar min gammla banner. Den var verkligen så perfekt, men detta är iaf en annan helskön bild på underbaringarna.

Har bestämt oss att boka kalaset i slutet av februari nu, känns sååå bra att veta att man snart har en biljett! Fast kanske blir att man bokar hultan först iofs.. men spiling, bägge ska bokas förr eller senare!

Under hela min levnadstid har nog ångest varit den känslan jag hatat allra mest

Det är måndag. Det är sent, eller det känns sent. Jag är grymt jävla kissnödig, så kissnödig att man sitter o krampar i tårna för att man inte kan sitta still. I alla fall, jag har pluggat dåligt, tränat dåligt (d.v.s. inte tränat alls idag) men har ändå gjort något bra, jobbat. Vilket jag gjorde jävla bra idag. TRE timmar. Tre timmar klingar fint i kassan.

Det är faktiskt ganska bra att jag blivit lite mindre tjejig på shoppingfronten. Ganska så lätt att spara pengar då. Jag tycker liksom att det är jobbigt och ta sig iväg o shoppa nu för tiden. Men det är brabra. Kommit på att jag hellre lägger pengar på upplevelser än på materiella ting. D.v.s. nu går allt sparande till festivalfestivalfestival. Då sommaren 09 kommer bestå av minst Peace and Love och Hultsfred. Killers till Hultan ju. Rätt stort ändå och jag ägnar nu massvis med tid dagarna i ända att lyssna in mig på dom. Älskar känslan när man kommit in i ett band och bara tycker att det är sådär hyperskönt och lyssna på dom och man kan tralla med och man spelar en liten preview av introt till låten efter eftersom man har ordningen inpräntad i hjärnan. Lång mening va? Jag liksom att det var lika bra att skriva på där. Även fast det var grammatiskt fel.

Just nu sitter man uppe sådär i onödan. Hatar det egentligen. Och ja! Nu kom jag på vilken del av mitt hjärta jag ska öppna nu. Nämligen något som jag tänkt på hur många år som helst. Fast det lär bli svårt att förklara denna del. Hatar egentligen att det är så svårt att beskriva känslor. Men samtidigt mycket bra att det är svårt också. Blir liksom mer personligt då eller nått. Men iaf, till denna lilla känsla nu då..

Har jag suttit uppe onödigt länge vid datorn, d.v.s. väldigt sent och inte gjort ett piss. Inte skrivit med någon på msn för att ingen rolig va inne eller man hade inget att snacka om, kanske dökollat okända personers bilddagböcker, bloggar m.m. Ni fattar, bara hängt och egentligen haft supertråkigt fast man inte orkat ta steget att stänga av och gå och lägga sig. Iaf, DÅ känner jag mig så... misslyckad. Hoho, snacka om emo, jag känner mig misslyckad buhu. Då får man verkligen bekräftelsen på att man inte har något liv. Och ännu värre är ju detta om det är en fredag eller lördag kväll. När man äntligen går och lägger sig så känner man att man känt sig så otroligt mycket bättre till mods om man istället hade gått och lagt sig, eller kollat TV eller vad som helst. Men inte suttit vid datorn!!

Sån här liten mini-personlig-kris kan jag få efter en misslyckad utgång också. Man har vart ute på lokalklubben här och kommit hem och känt sig alkoholen åka karusell i huvet och cigarettröken lekt runt i läpparna och lämnat äckelsmak i munnen DÅ känner man sig misslyckad. Så känner jag bara att alla alkohol och cigg va så otroligt onödiga den kvällen att det hade känts så mycket bättre att ha haft en fia-med-knuff-kväll med mamma den kvällen istället. Känner sig helt enkelt misslyckad när man kommit hem full från en dötrist och ångestladdad utekväll.


Detta är i alla fall inte ångest. V. 14 blir det fjällen igen. Här bryts inga traditioner! Jag längtar.

RSS 2.0