Under hela min levnadstid har nog ångest varit den känslan jag hatat allra mest
Det är måndag. Det är sent, eller det känns sent. Jag är grymt jävla kissnödig, så kissnödig att man sitter o krampar i tårna för att man inte kan sitta still. I alla fall, jag har pluggat dåligt, tränat dåligt (d.v.s. inte tränat alls idag) men har ändå gjort något bra, jobbat. Vilket jag gjorde jävla bra idag. TRE timmar. Tre timmar klingar fint i kassan.
Det är faktiskt ganska bra att jag blivit lite mindre tjejig på shoppingfronten. Ganska så lätt att spara pengar då. Jag tycker liksom att det är jobbigt och ta sig iväg o shoppa nu för tiden. Men det är brabra. Kommit på att jag hellre lägger pengar på upplevelser än på materiella ting. D.v.s. nu går allt sparande till festivalfestivalfestival. Då sommaren 09 kommer bestå av minst Peace and Love och Hultsfred. Killers till Hultan ju. Rätt stort ändå och jag ägnar nu massvis med tid dagarna i ända att lyssna in mig på dom. Älskar känslan när man kommit in i ett band och bara tycker att det är sådär hyperskönt och lyssna på dom och man kan tralla med och man spelar en liten preview av introt till låten efter eftersom man har ordningen inpräntad i hjärnan. Lång mening va? Jag liksom att det var lika bra att skriva på där. Även fast det var grammatiskt fel.
Just nu sitter man uppe sådär i onödan. Hatar det egentligen. Och ja! Nu kom jag på vilken del av mitt hjärta jag ska öppna nu. Nämligen något som jag tänkt på hur många år som helst. Fast det lär bli svårt att förklara denna del. Hatar egentligen att det är så svårt att beskriva känslor. Men samtidigt mycket bra att det är svårt också. Blir liksom mer personligt då eller nått. Men iaf, till denna lilla känsla nu då..
Har jag suttit uppe onödigt länge vid datorn, d.v.s. väldigt sent och inte gjort ett piss. Inte skrivit med någon på msn för att ingen rolig va inne eller man hade inget att snacka om, kanske dökollat okända personers bilddagböcker, bloggar m.m. Ni fattar, bara hängt och egentligen haft supertråkigt fast man inte orkat ta steget att stänga av och gå och lägga sig. Iaf, DÅ känner jag mig så... misslyckad. Hoho, snacka om emo, jag känner mig misslyckad buhu. Då får man verkligen bekräftelsen på att man inte har något liv. Och ännu värre är ju detta om det är en fredag eller lördag kväll. När man äntligen går och lägger sig så känner man att man känt sig så otroligt mycket bättre till mods om man istället hade gått och lagt sig, eller kollat TV eller vad som helst. Men inte suttit vid datorn!!
Sån här liten mini-personlig-kris kan jag få efter en misslyckad utgång också. Man har vart ute på lokalklubben här och kommit hem och känt sig alkoholen åka karusell i huvet och cigarettröken lekt runt i läpparna och lämnat äckelsmak i munnen DÅ känner man sig misslyckad. Så känner jag bara att alla alkohol och cigg va så otroligt onödiga den kvällen att det hade känts så mycket bättre att ha haft en fia-med-knuff-kväll med mamma den kvällen istället. Känner sig helt enkelt misslyckad när man kommit hem full från en dötrist och ångestladdad utekväll.
Detta är i alla fall inte ångest. V. 14 blir det fjällen igen. Här bryts inga traditioner! Jag längtar.
Det är faktiskt ganska bra att jag blivit lite mindre tjejig på shoppingfronten. Ganska så lätt att spara pengar då. Jag tycker liksom att det är jobbigt och ta sig iväg o shoppa nu för tiden. Men det är brabra. Kommit på att jag hellre lägger pengar på upplevelser än på materiella ting. D.v.s. nu går allt sparande till festivalfestivalfestival. Då sommaren 09 kommer bestå av minst Peace and Love och Hultsfred. Killers till Hultan ju. Rätt stort ändå och jag ägnar nu massvis med tid dagarna i ända att lyssna in mig på dom. Älskar känslan när man kommit in i ett band och bara tycker att det är sådär hyperskönt och lyssna på dom och man kan tralla med och man spelar en liten preview av introt till låten efter eftersom man har ordningen inpräntad i hjärnan. Lång mening va? Jag liksom att det var lika bra att skriva på där. Även fast det var grammatiskt fel.
Just nu sitter man uppe sådär i onödan. Hatar det egentligen. Och ja! Nu kom jag på vilken del av mitt hjärta jag ska öppna nu. Nämligen något som jag tänkt på hur många år som helst. Fast det lär bli svårt att förklara denna del. Hatar egentligen att det är så svårt att beskriva känslor. Men samtidigt mycket bra att det är svårt också. Blir liksom mer personligt då eller nått. Men iaf, till denna lilla känsla nu då..
Har jag suttit uppe onödigt länge vid datorn, d.v.s. väldigt sent och inte gjort ett piss. Inte skrivit med någon på msn för att ingen rolig va inne eller man hade inget att snacka om, kanske dökollat okända personers bilddagböcker, bloggar m.m. Ni fattar, bara hängt och egentligen haft supertråkigt fast man inte orkat ta steget att stänga av och gå och lägga sig. Iaf, DÅ känner jag mig så... misslyckad. Hoho, snacka om emo, jag känner mig misslyckad buhu. Då får man verkligen bekräftelsen på att man inte har något liv. Och ännu värre är ju detta om det är en fredag eller lördag kväll. När man äntligen går och lägger sig så känner man att man känt sig så otroligt mycket bättre till mods om man istället hade gått och lagt sig, eller kollat TV eller vad som helst. Men inte suttit vid datorn!!
Sån här liten mini-personlig-kris kan jag få efter en misslyckad utgång också. Man har vart ute på lokalklubben här och kommit hem och känt sig alkoholen åka karusell i huvet och cigarettröken lekt runt i läpparna och lämnat äckelsmak i munnen DÅ känner man sig misslyckad. Så känner jag bara att alla alkohol och cigg va så otroligt onödiga den kvällen att det hade känts så mycket bättre att ha haft en fia-med-knuff-kväll med mamma den kvällen istället. Känner sig helt enkelt misslyckad när man kommit hem full från en dötrist och ångestladdad utekväll.
Detta är i alla fall inte ångest. V. 14 blir det fjällen igen. Här bryts inga traditioner! Jag längtar.
Kommentarer
Trackback
